Jag och Rana pratade precis (av någon anledning) om katter. Rana är nämnligen den enda personen jag känner som inte bara hatar utan även är rädd för kattungar- jag citerar henne "Jag och katter är som Hitler och judar".  Detta höll hon dock en låg profil om, men när jag skaffade min lilla Casper i somras blev ämnet oundvikligt.

Vid första mötet ansträngde hon sig ordentligt för att ge ett intryck av att hon faktiskt tyckte om Casper. Hon klappade honom lite försiktigt och hoppades att ingen skulle märka av hennes pinsamma fobi. Det var inte förrän vid det andra mötet som jag insåg att Rana var livrädd för min 8 veckor gamla kattunge.

Jag och Rana hade varit på en fest och skulle hem till mig för att sova. Jag bäddar åt Rana och ber henne gå och lägga sig medan jag tvättar ansiktet. Plötsligt hör jag att det pågår aktiviteter i hallen. Jag går ut för att undersöka vad som pågår men Rana "is nowhere to be seen". Till slut öppnar jag köksdörren och där står hon, inträngd i ett hörn i mörkret- VETTSRÄMD! Vid hennes fötter hoppar lille Casper upp och ner. När hon får syn på mig ler hon nervöst och förklarar att "han jagade mig".

Resten av natten sover Rana med ett täcke över huvudet och en blomspruta vid kudden (som vapen).

Vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta inlägg- tycker väl bara att det är allmänt kul att håna Rana :)   //Zuzan

                                            


                                         MONSTRET!!