Den senaste tiden har jag levt i studentkorridor. Jag bor i ett litet rum i Masthugget med gemensamt kök. Min föda har bestått av Ballerina-kex och gomorgon-juice. På tal om morgon; i morse när jag  skulle till köket för att fixa frukost möttes jag av två främlingar som satt och åt flingor. Där stod jag i mjukisbyxor, t-shirt och rufsigt hår, helt nyvaken. Två främlingar. Äter flingor. Jag log och sa hej, som om situationen vore den mest normala. Det var konstigt.

Livet som student är inte alltid lätt. Visst är det trevligt med egen lya men det blir lätt ensamt. Speciellt så här i juletider när alla i korridoren har rest bort. Min lösning på ensamheten var att ringa Rana (som bor ca 20 meter härifrån). Hon kom och höll mig sällskap igår. Efter att ha sutiit i köket och käkat Ballerina-kex och druckit Godmorgon-juice bestämde vi oss för att kolla på film. Till detta behövde vi chips så vi gick ner till Hemköp och köpte en påse. Vi kom senare på att jag inte äger en skål till chipsen så vi bestämde oss för att gå hem till Rana och låna en.

Rana: Hej mamma, ge mig en skål!

Ranas mamma: Okej, plast eller glas? Hej Zuzan förresten..

Zuzan: Hhh..ej (nervöst)

Ranas mamma: Vart ska ni med skålen?

Rana: Ut här i trakten bara..(kl är 9 på kvällen och det är ca 2 grader ute).

Ranas mamma: Öh, jaha..

Zuzan: He he, Rana nu låter det nog konstigt, förklara för din mamma vart vi ska....

Rana:  Vi ska till Zuzans syster som har en lägenhet en bit härifrån, men hon bor inte där, hon är i Stockholm, Zuzan är där, nu ska vi dit och titta på film...

Ranas mamma: Öh, jaha...

Jag förstår inte själv vad jag gör här faktiskt, kanske borde gå hem...

/Zuzan