Idag har jag fått den stora äran att gästblogga på ZuRa-bloggen. Det enda jag behövde göra var att skicka in ett mejl till redaktionen och berätta lite om mig själv. Efter två veckor fick jag svar av dem och blev ombedd att skriva ett "test-inlägg" för att visa hur jag skriver. Drygt en vecka efter att jag skickat in "test-inlägget" blev jag kallad till en intervju på redaktionen. Jag fick sitta i ett trångt rum utan fönster och svara på märkliga frågor med en stark lampa riktad mot ögonen. Intervjun varade i tre timmar och frågorna varierade mycket. Efter intervjun fick jag skriva på ett sekretessavtal om att jag inte skulle avslöja vad som hade sagts under mötet. Några dagar efter intervjun fick jag ett samtal från "dolt nummer". Det var redaktionen som meddelade att jag var en av de 10 utvalda "gästblogare-kandidaterna" som skulle på blogg-bootcamp. Det var ett slags träningsläger för gästbloggare som enligt ZuRa-redaktionen skulle visa "vilka som håller måttet". 

Lägret var både fysiskt och psykiskt utmanande och vissa övningar var lite svåra att förstå. Jag fattar till exempel inte varför vi var tvungna att skära isskulpturer så att de föreställde Rana. Sedan valdes den finaste skulpturen ut och därefter var alla tvungna att tillbe den. Vi fick även ett mantra som vi var tvungna att upprepa 10 gånger varje morgon och kväll. Mantrat var: I will obey the ZuRa-law and the ZuRa-law only for there is no better law to live by! Om man ville få en guldstjärna i kanten kunden man avsluta mantrat med att säga: I don´t want to be a surface!

Efter träningslägret fick jag ett rekomenderat brev. I det stod det att jag hade blivit utvald till gästbloggare på ZuRa-bloggen. Lyckan jag kände var större än någon annan lycka jag någonsin känt. I kuvertet fanns även en "villkorslista" med en massa villkor som jag skulle följa. Ett av dessa villkor var att jag inte fick skriva mer än 350 ord i mitt inlägg och eftersom jag har skrivit 350 ord när den här meningen är slut får jag alltså inte skriva mer.